Den arge konstvetaren ser Yoko Ono, en 22 år gammal tjej, sitta på en scen med folk runtomkring sig. Framför sig har hon en sax, som publiken får komma fram en och en och anvnda sig av för att klippa bort en valfri bit av hennes kläder och ta med sig hem. Biten får vara i valfri storlek.

Ono bryr sig inte om vaf som händer, utan sitter och blickar framår på en och samma punkt. Hennes klänning blir trasigare och trasigare och folk blir djärvare på att klippa och sedan återvända till sin plats.

En man som redan varit framme och klippt i klänningen vid hennes byst, tar saxen och ger ifrå sig ett äckligt flin. DEnna gång klipper han sönder hennes underklänning. Publiken fnittrar och ger honom en kommetar som att han "is getting carried away". Slutligen klipper han av henes axelban på bh:n. Då reagerar Ono med att skyla sin byst med händerna.

 

Cut piece utmanar betraktaren genom att göra hen delaktig, antingen som åskådare eller som en som går fram och klipper i henes klänning

Den arge konstvetaren är osäker på om vi betraktar henne med nyfikenhet eller viss skam, och om Ono är ledsen och känner sig förödmjukad eller om hon har kontroll över vad som händer runtomkring henne.

 

Jag håller med honom om att man inte riktigt kan veta vad Ono känner. Jag tycker man ser en viss sorg i hennes ögon och en viss besvikelse i hennes ansikte när mannen börjar klippa kring hennes byst. 

Varför Ono går med på att bara sitta där och låta folk klippa sönder hennes kläder, vet jag inte, men kanske att hon vill känna sig förödmjukad och nedvärderad.

 

Skratt och applåder i bakgrunden.

Ono tittar ingen i ögonen.

Tystnad när en person går upp (förutom små-fnitter).