Test

https://youtu.be/0Cqj1dkHH7A

Analys av film

Vi i klassen har nu under några veckor ägnat tiden åt att spela in våra egna kortfilmer. Dessa filmer har vi i grupp eller enskilt spelat in med hjälp av våra iPads. Tanken är att filmen ska symbolisera en känsla. Nu när filmerna är klara och uppspelade för varandra är tanken att vi ska analysera varandras filmer.

Jag har valt att analysera filmen ”Lilla snigel” av Anton Ferneryd.

Filmen är en kortfilm på cirka två minuter och är inspelad med en iPad-kamera. I filmen ser man två figurer och en snigel gjord av lera som med hjälp av pixellering, alltså genom att fota figurens position, ändra positionen och fota igen och göra om följande flera gånger, får som resultat av de ihopklippta bilderna att figuren ser ut att röra sig.

Efter att ha granskat filmen ett par gånger har jag valt att tolka den på följande sätt: En person går runt och grubblar över sin ensamhet, sätter sig vid bergskanten och fäller några sorgsna tårar. Plötsligt dyker en till person upp. De två blir genast goda vänner. När det står och dansar till musik och har som roligast, dyker en elak jättesnigel upp från ingenstans. Snigeln ger sig på den en av dem, samtidigt som den andre försöker döda snigeln. Personen lyckas döda snigeln, men när det är skett är det redan försent för att rädda sin vän. Nu är ensamheten och sorgen tillbaka igen. Denna gång i en mycket högre grad. En sådan hög grad att personen går i bitar.

Konstnären har i det här fallet troligtvis velat få fram känslor som sorg, ensamhet, glädje, lycka och smärta. Detta går lätt att läsa av på figurernas rörelse med bland annat armar, huvud och övriga kroppen. Själva budskapet skulle jag säga är att varje liv är viktigt. Oavsett hur många timmar, dagar, veckor eller år du känt en person som på något sätt kommit dig nära, kommer denna person alltid att betyda något för dig. När hans/hennes liv tar slut, brister den del av dig som tillhört personen också.

Filmens titel ”Lilla snigel” kan man som första tecken tolka som att filmen kommer att vara en gullig och vänlig barnfilm lämpad för de yngre åldrarna, men i filmens gång märker man att snigeln inte alls var så söt som man hade trott. Detta visar på att ”lilla snigel” är en typisk symbol för något sött, medan denna film visar på rena motsatsen. Snigeln förknippas med mord och blod.

Av: Anna ESB11

Filmprojekt - Kreativa motiveringar

Idé:
Visionen vi hade var att göra en kort film som handlar om människan. Om vad människan är kapabel till att göra och hur han/hon agerar i olika situationer. 

Människan är den mest intelligenta varelsen på jorden, men frågan är om människan är så mycket bättre än andra levande djur. Eftersom människan skapar och ger både gott och ont till världen. Man dödar andra, man uppfinner nya tekniker, man förstör miljön och man använder sig av olika kunskaper för att leva sitt liv. 

Med denna film vill vi visa hur man ser på människan i olika perspektiv. Visa hur djuret människan lever i sin miljö och hur man egentligen upplever människan som varelse på jorden. I budskapet vill vi förmedla blandade känslor och objektiva bilder på människan. Syftet är att publiken ska få själva tolka om de anser att människan är en god eller ond varelse. Meningen är att publiken ska få en tankeställare och därmed resonera om vad de anser om just djuret människan. 

Genomförande: 
För att påbörja vårt projekt, började vi med att skissa på vår storyboard. Där la vi upp våra idéer till olika scener som möjligtvis skulle kunna vara med i filmen. Under de olika bilderna i storyboarden beskrev vi hur scenerna skulle se ut och från vilket perspektiv scenerna skulle filmas. Efter att vi hade skrivit ner våra förslag la vi till och tog bort några av förslagen. När vi hade valt ut vilka scener som skulle ingå i filmen, delade vi upp dem var för sig och filmade de i olika miljöer och vinklar. Vi fick testa oss fram med filmandet av de olika scenerna och göra en hel del omtagningar för att få fram ett så bra budskap som möjligt.

Som inledning ville vi använda oss av en rubrik och som avslutning en fråga. Att bara skriva ner en text på ett papper och sedan knäppa en bild ansåg vi som tråkigt och inte särskilt kreativt. Därför klippte vi ut bokstäverna var för sig i svart papper och la sedan ut dem på ett vitt papper och knäppte bild på dem en efter en, så texten i slutändan såg ut att löpa in.

När alla scener var filmade, la vi in dem på datorn för att klippa ihop dem i ett program. Eftersom att filmen max fick bli två minuter, ledde det till att vi fick förkorta vissa scener för att få tiden att gå ihop. Efter det började vi spekulera på vilka effekter och ljud vi skulle ha för att förtydliga filmen ytterligare.

När vi kände oss klara tittade vi igenom filmen några gånger för att se om något ytterligare behövde korrigeras.

Resultat:

Filmen resulterade på det budskapet vi syftade på att förmedla. Det var tänkt att vara en film för alla olika åldrar och personer. För även om det nu är en stumfilm där ingen talar så kan man därför anpassa filmen för alla typer av personer, eftersom det handlar om att folk ska rikta åsikter kring filmen och budskapet. 

De olika scenerna blev riktigt bra, det blev precis som vi hade tänkt oss. Däremot så var det svårt att klippa ihop scenerna till en enda film, med tanke på att det ska bli en helhet i filmen. Man ska kunna se att det finns en röd tråd genom hela filmen. Det var även viktigt för oss att ha en tydlig, passande inledning och slut som även betonar vårt budskap.

I processen i vårt arbetet har det varit olika svårigheter kring projektet. Det har samtidigt varit väldigt intressant att från en enda idé skapat en kortfilm tillsammans. För under just arbetsprocessen har man lärt sig att det krävs en hel del bakgrund till hur scener ska filmas, i vilken miljö och i vilken vinkel. Man har även lärt sig att tidsbegränsa sig och byta ut/ta bort scener.
 

Av: Anna Andersson & Therese Berzelius, ESB11.

Semiotik - teckenlära

ikon: En ikon liknar sitt objekt. Man relaterar lättast till ikoner som är bilder, till exempel porträttmålningar, fotografier, kartor och diverse bilder. Men en ikon är även onomatopoetiska ljud. 

 

index: Ett index har ett direkt, nära samband med objektet. Många uttryck är byggda på index, till exempel ”ingen rök utan eld”. Röken är indexet på elden på samma sätt som en nysning är ett index på en förkylning. Går du på en blindedate och beskriver dina kläders utseende istället för ditt eget utseende, är kläderna index på dig.

 

arketyp: Universella tecken som till exempel sol, eld, vatten, berg. Men även sagoväsen, hjältar som än idag finns i konst, populärkultur, film och foto.

 

kontext: Med begreppet kontext menas i vilket sammanhang som ett objekt förekommer. Vi delar normalt sätt upp kontexter i fyra olika underbegrepp: inre kontext, yttre kontext, sändarkontext samt mottagarkontext.

 

punctum: Punctum i en bild kan upplevas både positivt och negativt. Det kan stärka en bild för betraktaren och göra den vacker, men det kan även verka i motsatt riktning.

Ett rum med instinkt

 

Jag har valt modedesignern Orla Kielys arbetsrum.

Det första jag uppmärksammade var de stora fönsterna som blickar ut mot gatan, så man får en blick utåt när man arbetar. De släpper även in en stor del ljus, så många lampor är nog inte av behov på dagarna. Detta resulterar i en hel del energisparande, vilket blir miljövänligt och bra.

Skulle jag få chans att ha detta som mitt egna arbetsrum, finns det såklart en del jag skulle ändra på. Dels för att få det att kännas som mitt egna, och dels för att jag inte gillar vissa saker i rummet. Det första jag skulle göra är att vända på skrivbordet, så man satt med blicken mot fönstret och kunde se vad som pågick på gatan nedanför. Men det mest praktiska är att man skulle få in ljuset framifrån, vilket är väldigt bra när man till exempel sitter och skissar, då man slipper mörka skuggor som annars hade blivit.
Något jag inte gillar är den grön hyllan, då den har en hemsk färg och ser allmänt klumpig ut. Den hade jag bytt ut mot en högre hylla med många hyllplan att till exempel ställa böckerna som ligger på golvet i.

Väggarna hade jag valt att utsmycka med egna skisser och målningar för att få rummet att se mindre sterilt ut. Möjligen hade jag satt upp gardiner i fönstret för att ha möjlighet att stänga ute solsken som speglar sig när man jobbar vid datorn, men även för att det känns bekvämt och snyggt, och ramar in rummet på ett elegant sätt. Min jobbdator skulle vara rätt stor och ta en del plats och till den skulle jag ha en skrivare som också skulle behöva stor plats, så skrivbordet hade jag valt att rensa upp på och enbart haft det nödvändigaste ståendes på det. En stor dator är viktigt för mig, då jag kommer att jobba med en del program som Sketchup mm.

Hunden som sitter på golvet ser trevlig och sällskaplig ut, men jag tror ändå att jag hade valt ett djurfritt rum, då man lättare kan koncentrera sig utan massa spring omkring sig.

UR - Bo Bergström

Jag har sett intervjuven med Bo Bergström från URs hemsida. I den talar han om sin aktuella bok "bild och budksap". Utifrån den berättar han om hur han tänkt när han skapat boken och hur han gick till väga med att få den som han ville, och det är just hans tyck och tänk som intresserade mig. Han förklarar hur han tänker när han väljer ut bokens bilder, tex att man ska tänka på vilket kön och ålder den är anpassad till, att bilderna är relativt "moderna" eller så att säga "funkar" i dagens samhälle mm. Han förklarar även att man ska tänka på denotation och konnotation, alltså hur bilden uppfattas och tolkas. Mycket intressant att höra hur andra går de väga och bra inspiration för mig som är bild intresserad.

Yoko Ono: Cut piece (1964) - Den arga konstvetaren

1. Vad ser hen i filmen?
Den arge konstvetaren ser Yoko Ono, en 22 år gammal tjej, sitta på en scen med folk runtomkring sig. Framför sig har hon en sax, som publiken får komma fram en och en och anvnda sig av för att klippa bort en valfri bit av hennes kläder och ta med sig hem. Biten får vara i valfri storlek.
Ono bryr sig inte om vaf som händer, utan sitter och blickar framår på en och samma punkt. Hennes klänning blir trasigare och trasigare och folk blir djärvare på att klippa och sedan återvända till sin plats.
En man som redan varit framme och klippt i klänningen vid hennes byst, tar saxen och ger ifrå sig ett äckligt flin. DEnna gång klipper han sönder hennes underklänning. Publiken fnittrar och ger honom en kommetar som att han "is getting carried away". Slutligen klipper han av henes axelban på bh:n. Då reagerar Ono med att skyla sin byst med händerna.
 
Cut piece utmanar betraktaren genom att göra hen delaktig, antingen som åskådare eller som en som går fram och klipper i henes klänning
Den arge konstvetaren är osäker på om vi betraktar henne med nyfikenhet eller viss skam, och om Ono är ledsen och känner sig förödmjukad eller om hon har kontroll över vad som händer runtomkring henne.
 
2. Håller du med eller inte?
Jag håller med honom om att man inte riktigt kan veta vad Ono känner. Jag tycker man ser en viss sorg i hennes ögon och en viss besvikelse i hennes ansikte när mannen börjar klippa kring hennes byst. 
Varför Ono går med på att bara sitta där och låta folk klippa sönder hennes kläder, vet jag inte, men kanske att hon vill känna sig förödmjukad och nedvärderad.
 
3. Ser du något annat - vad?
Skratt och applåder i bakgrunden.
Ono tittar ingen i ögonen.
Tystnad när en person går upp (förutom små-fnitter).
 

Unheimlich

På denna bild ser man siluetten av en man/kvinna som står på en höjd bredvid ett stort naket träd. Personen sträcker ut armarna åt sidorna och spanar mot solen som sakta är på väg ner. Förutom detta är det enda man kan skymta i bakgrunden, himlen som är kusligt blå, röd och lila, och en stor mängd träd och troligtvis en skog en bit bort.

Denna bild utspelar sig en vår-/höstkväll strax innan solen gått ner. Jag är ute och går, när jag plötsligt stannar upp och blickar mot solen. Där ser jag hur en person står med utsträckta armar. Jag kan inte avgöra om det är en man eller kvinna, men oavsett kön, skrämmer personen mig och jag känner hur paniken sakta kryper sig upp. Jag vill fort därifrån, men ändå står jag nyfiket kvar och undrar vad som ska hända när solen gått ner. Ska personen vända sig om eller stå kvar och fortsätta stirra mot den tomma himlen?

Ready made

 
Jag har fotat en ready made bild, vilket innebär en bild på något färdigt föremål, men som kan tolkas på olika sätt av olika personer.
Det ni ser på bilden är en slags ventilation som sitter på en byggnads stenvägg. Den var från början rund, men jag valde sedan att redigera den till en halvcirkel för att se bilden ur flera perspektiv än just en tråkig ventilation som hänger på väggen. 
 
Det första man kanske tänker på, är att det är någon form av brunn, men sedan börjar man fokusera på dess detaljer och saker runtomkrig. Man ser bland annat den ynka gula (förmodligen vita från början) målafärgen som finns kvar, troligen efter att man målat väggen gul och försökt få detta föremål att smälta in. Man ser även de tunna trådarna som bildar små krokig fyrkanter, som förmodligen inte skulle hålla om man stod på dom, vilket man gör på en brunn!

Konceptkonst

Konceptkonst, även kallat konceptuell konst är en konstriktning som utvecklandes under 1960-talet i USA och Europa. 

Inom konceptkonsten är det upphovsmannens idé eller plan för verket som är det huvudsakliga. Konceptkonst ifrågasätter och undersöker konstens möjligheter, och dess funktion.

Marcel Duchamp var den första att provocera med sin konst genom att skicka in en pissoar till en utställning. Det blev starten på en konstriktning som håller än idag.

En annan konceptkonstnär är Lars Vilks. Han är bland annat känd för sitt kontroversiella konstverk Nimis och har även gjort sig känd för att ha gjort väldens största rondellhund.

En minuts skulptur

 

Som vår en minuts skulptur valde vi att utgå från den klassiska barnleken ”skottkärran”. Bilden tog vi på en öppen gräsplan, då det är på just gräsmattor lekar brukar ta plats. Den gröna gräsmattan låg vid en liten väg som de stora träden avskärmar lite grann. Det låg även ett höghusområde precis bredvid. 

För att komma på den här idén började vi med att testa olika saker på gräsmattan, och kom till slut på det här med skottkärran.

Det misstaget vi gjorde i denna bild, var att vi glömde att använda oss av en sak. Om vi hade haft tillgång till tex en riktig skottkärra, som personen hade kunnat kört den andra personen i, hade det varit mer uppenbart vad vi ville komma fram till. Dock tog vi flera bilder på andra platser där vi använde oss av alla möjliga material, men vi kände ändå att det här blev den bästa och mest uppenbara bilden.

annazofia.blogg.se

Detta är en skolblogg, där jag kommer att lägga upp bilder och text till olika uppgifter!

RSS 2.0